Dagens bild
Mejeriet i Lund, 24 oktober 2008.
Dagens bild
Mejeriet i Lund, 24 oktober 2008.
Dagens bild
KB i Malmö, 24 oktober 2008.
Dagens bild
KB i Malmö, 24 oktober 2008.
Dagens bild
Musikplats Stockholm, 16 oktober 2009.
Dagens bild
Signering på Bengans i Stockholm, 28 oktober 2009.
Konsertrapport från releasefesten
Nu är konsertrapporten från releasefesten uppe på Amandaism. Ta en titt där
eller nedan.
Det ligger en ståbas på scenen. En paradox som införlivar de kontrasterande adjektiven i Amandas pressreleasebeskrivning av nya albumet Happyland.
Tobias Einestad kliver upp på scen, grabbar tag i sin ståbas och börjar hamra den nedräknande basgången i Save me for a day. Resten av bandet intar sina positioner. Måns Block smiskar igång hängpukorna och Pappa Pärs Fender Coronado II Antigua svulstar ur sig en skräckdramatisk molltonföljd med tremoloeffekt.
Amanda gör barfotaentré i samma klänning som i Happyland-videon och med en fjäder i det långa lockade håret. Förvirring och desperation må vara temat för låten, men hela Amandas varelse lyser inget annat än självförtroende och viljan med förmåga att briljera.
Instrumenten röjer eget utrymme efter hand; ett blås andas innan pianot markerar sitt revir. I förrefrängen faller hela bandet på plats för att i refrängen gemensamt fyllighetsgöra den stamptaktade sensationen till öppningslåt.
Common Henry frammanar fascinerat groovande på samma sätt den gjorde under höstturnén. Men med annan banduppsättning är det andra som får ta åt sig av äran. Blåsgossarna Johan Jonsson och Magnus Wiklund skiner ikapp med brassen och trumpetklykans wah-wah-gap står vid sidan av Amandas gudabenådade klangbyten i fraseringarna ansvarig för det opolerade diamantskimret som omger låten.
Inför The rebounder bjuder Amanda vännen Elina Nelson upp på scenen för att agera medsångerska snarare än körsångerska. Det slår en hur skenbarheterna som Happyland både beskrivits med och förmedlar återges ur publikens respons med så begränsad reflektion. Hur absurt det än må vara kan man inte hålla sig utanför – man tillhör skaran människor som sjunger med i ”I don’t care who you are, I shall love you, ’cause it beats being alone” samtidigt som mungiporna vinner brottningsmatchen mot gravitationen och de lurviga svänger som aldrig förr.
En icke-skuttande Pappa Pär är en icke-komplett Pappa Pär. Lyckligtvis får varenda mörk lock utrymme att studsa vilt – och det vill vi särskilt tacka framförandet av Happyland för. Ovanför pianot – som tack vare en försvunnen frampanel betonar klaverinstrumentets ofta bortglömda labyrint av strängar – vilar en electronicakeyboard som Petter Bergander frammanar Happylands tranceintro på. I fem sekunder svävar vi i 00-talets klubblandskap innan den 30-talstypiska manskören och Amandas saloonjazzstämma övertygar oss om annat. Amanda och bandet anammar låtens vildingsjäl; trombonen släpper hämningarna, ståbasen lyfter och Pappa Pär – ja, Pappa Pär, han skriker.
Det som på skivan utgör Det Lyckliga Slutet forcerar i kväll ut hulkande gråt. Om man inte gör som undertecknad och praktiskt taget biter sönder underläppen för att förhindra offentlig förnedring, det vill säga. Kanske kan man lista ut varför Amanda i kväll omsluter vartenda ord i I choose you med kärlek, innerlighet, själ, tacksamhet, lättnad och hopp mer än vad som kunde tänkas tillhöra även en övermänniskas kapacitet. Förmodligen är jag en bland många som tänkte att Amanda måste varit i direktkontakt med just mitt hjärta och nervsystem när låten skrevs.
Men där spekulationerna tar slut och nuet härskar äntrar The Rainbow Gospel Choir scenen för att stämma in i körsången. Det är här nästan ett års väntan på livespelning med fullt ackompanjemang och funderingar på om något någonsin skulle kunna överträffa allt fjolåret innebar gör sig påmint och det brister. Det brister något förbannat! Där står man med inte bara en, utan minst sjuttiofem klumpar i halsen och ett kokande tryck bakom ögonen. Det kan tänkas vara sent påkommet, men där och då kom jag till en insikt:
Absolutum existerar inte när man överlåter sina förväntningars öde till den där flickan vi kallar Amanda Jenssen.
Låtlista
Save me for a day
Common Henry
The rebounder
Happyland
I choose you
eller nedan.
Fullständig release på releasefesten
Emilie Kilström gästrapporterar för amandaism.se från Amanda Jenssens releasefestspelning på Kägelbanan i Stockholm.Det ligger en ståbas på scenen. En paradox som införlivar de kontrasterande adjektiven i Amandas pressreleasebeskrivning av nya albumet Happyland.
Tobias Einestad kliver upp på scen, grabbar tag i sin ståbas och börjar hamra den nedräknande basgången i Save me for a day. Resten av bandet intar sina positioner. Måns Block smiskar igång hängpukorna och Pappa Pärs Fender Coronado II Antigua svulstar ur sig en skräckdramatisk molltonföljd med tremoloeffekt.
Amanda gör barfotaentré i samma klänning som i Happyland-videon och med en fjäder i det långa lockade håret. Förvirring och desperation må vara temat för låten, men hela Amandas varelse lyser inget annat än självförtroende och viljan med förmåga att briljera.
Instrumenten röjer eget utrymme efter hand; ett blås andas innan pianot markerar sitt revir. I förrefrängen faller hela bandet på plats för att i refrängen gemensamt fyllighetsgöra den stamptaktade sensationen till öppningslåt.
Common Henry frammanar fascinerat groovande på samma sätt den gjorde under höstturnén. Men med annan banduppsättning är det andra som får ta åt sig av äran. Blåsgossarna Johan Jonsson och Magnus Wiklund skiner ikapp med brassen och trumpetklykans wah-wah-gap står vid sidan av Amandas gudabenådade klangbyten i fraseringarna ansvarig för det opolerade diamantskimret som omger låten.
Inför The rebounder bjuder Amanda vännen Elina Nelson upp på scenen för att agera medsångerska snarare än körsångerska. Det slår en hur skenbarheterna som Happyland både beskrivits med och förmedlar återges ur publikens respons med så begränsad reflektion. Hur absurt det än må vara kan man inte hålla sig utanför – man tillhör skaran människor som sjunger med i ”I don’t care who you are, I shall love you, ’cause it beats being alone” samtidigt som mungiporna vinner brottningsmatchen mot gravitationen och de lurviga svänger som aldrig förr.
En icke-skuttande Pappa Pär är en icke-komplett Pappa Pär. Lyckligtvis får varenda mörk lock utrymme att studsa vilt – och det vill vi särskilt tacka framförandet av Happyland för. Ovanför pianot – som tack vare en försvunnen frampanel betonar klaverinstrumentets ofta bortglömda labyrint av strängar – vilar en electronicakeyboard som Petter Bergander frammanar Happylands tranceintro på. I fem sekunder svävar vi i 00-talets klubblandskap innan den 30-talstypiska manskören och Amandas saloonjazzstämma övertygar oss om annat. Amanda och bandet anammar låtens vildingsjäl; trombonen släpper hämningarna, ståbasen lyfter och Pappa Pär – ja, Pappa Pär, han skriker.
Det som på skivan utgör Det Lyckliga Slutet forcerar i kväll ut hulkande gråt. Om man inte gör som undertecknad och praktiskt taget biter sönder underläppen för att förhindra offentlig förnedring, det vill säga. Kanske kan man lista ut varför Amanda i kväll omsluter vartenda ord i I choose you med kärlek, innerlighet, själ, tacksamhet, lättnad och hopp mer än vad som kunde tänkas tillhöra även en övermänniskas kapacitet. Förmodligen är jag en bland många som tänkte att Amanda måste varit i direktkontakt med just mitt hjärta och nervsystem när låten skrevs.
Men där spekulationerna tar slut och nuet härskar äntrar The Rainbow Gospel Choir scenen för att stämma in i körsången. Det är här nästan ett års väntan på livespelning med fullt ackompanjemang och funderingar på om något någonsin skulle kunna överträffa allt fjolåret innebar gör sig påmint och det brister. Det brister något förbannat! Där står man med inte bara en, utan minst sjuttiofem klumpar i halsen och ett kokande tryck bakom ögonen. Det kan tänkas vara sent påkommet, men där och då kom jag till en insikt:
Absolutum existerar inte när man överlåter sina förväntningars öde till den där flickan vi kallar Amanda Jenssen.
Låtlista
Save me for a day
Common Henry
The rebounder
Happyland
I choose you
Bilder från releasefesten på Kägelbanan
Releasefesten på Kägelbanan i Stockholm, 28 oktober 2009.
Spekulationerna har nått sitt slut
Ja. Det blir en releasefest.
Det skriver officiella hemsidan och lottar samtidigt ut fem biljetter till festen till nyregistrerade medlemmar.
Allt vi får veta om själva festen är att den hålls i Stockholm onsdagen den 28 oktober. Tid och plats hålls än så länge hemligt.
Det skriver officiella hemsidan och lottar samtidigt ut fem biljetter till festen till nyregistrerade medlemmar.
Allt vi får veta om själva festen är att den hålls i Stockholm onsdagen den 28 oktober. Tid och plats hålls än så länge hemligt.
Enter the Happyland
I torsdag rapporterade Amandaism att Amanda Jenssens nya officiella hemsida slagit upp portarna. Vi på Mandy Mansion glädjer oss otroligt åt att nya hemsidan ser ut att leva upp till den standard Amanda förtjänar att marknadsföras med.
Det som mest av allt förtjänar att uppmärksammas med sajten är Amandaisms gästblogg. Under lanseringen av Amandas debutalbum var det tänkt att den Mubito-drivna forna hemsidan skulle fungera som navet i nyhetsrapporteringen och marknadsföringen kring Amanda Jenssen. Mubito misslyckades fatalt.
Den webbsida som utan tvekan marknadsfört Amanda bäst har varit Amandaism. Den anonyme grundaren har likt ingen annan rapporterat nyheter, förmedlat karriärmässiga spekulationer och erbjudit upplevelser med bilder och konsertrapporter. Allt helt utan kommersiellt intresse och utan att vilja röja sin identitet. Mandy Mansion bugar djupt inför denna persons driftighet, passion och intelligens och kommer stå längst fram och applådera om personen i fråga bestämmer sig för att en vacker dag presentera sig själv inför en jublande Amandosfär.
Det som mest av allt förtjänar att uppmärksammas med sajten är Amandaisms gästblogg. Under lanseringen av Amandas debutalbum var det tänkt att den Mubito-drivna forna hemsidan skulle fungera som navet i nyhetsrapporteringen och marknadsföringen kring Amanda Jenssen. Mubito misslyckades fatalt.
Den webbsida som utan tvekan marknadsfört Amanda bäst har varit Amandaism. Den anonyme grundaren har likt ingen annan rapporterat nyheter, förmedlat karriärmässiga spekulationer och erbjudit upplevelser med bilder och konsertrapporter. Allt helt utan kommersiellt intresse och utan att vilja röja sin identitet. Mandy Mansion bugar djupt inför denna persons driftighet, passion och intelligens och kommer stå längst fram och applådera om personen i fråga bestämmer sig för att en vacker dag presentera sig själv inför en jublande Amandosfär.
Pet Sounds Bar
Tisdagen den 20 oktober höll Amanda hov på Pet Sounds Bar i Stockholm. Bilder från spelningen finner ni på Rockfoto.
Vi hade själva inte möjlighet att närvara, men AlltOmTVs flitigaste skribent tillika Mandy Mansion-vän och meddesigner till Morbus-loggan Sasty skriver följande:
"Åh vad härligt det var att se Amanda spela på Pet Sounds Bar i går! Exakt samma set som i fredags men när har det någonsin hindrat en sann amandaist från att njuta av en spelning?
Så värst mycket "biljetter" man vann i Spotify-tävlingen vet jag inte om det var, det var bara att trava rätt in. Å andra sidan hade man knappast fått veta var det var om man inte tävlat.
Bland publiken syntes en del vänner och bekanta, och även en viss Peter Swartling. Någon loge fanns inte på det här stället utan Amanda, Pär och Elina fick mingla runt bland publiken före och efter och snällt köa till den enda toaletten... Lokalen var kanske inte den bästa för livespelning rent ljudmässigt, men det var en mysig tillställning. Miss Mandy verkade trivas."
Vi hade själva inte möjlighet att närvara, men AlltOmTVs flitigaste skribent tillika Mandy Mansion-vän och meddesigner till Morbus-loggan Sasty skriver följande:
"Åh vad härligt det var att se Amanda spela på Pet Sounds Bar i går! Exakt samma set som i fredags men när har det någonsin hindrat en sann amandaist från att njuta av en spelning?
Så värst mycket "biljetter" man vann i Spotify-tävlingen vet jag inte om det var, det var bara att trava rätt in. Å andra sidan hade man knappast fått veta var det var om man inte tävlat.
Bland publiken syntes en del vänner och bekanta, och även en viss Peter Swartling. Någon loge fanns inte på det här stället utan Amanda, Pär och Elina fick mingla runt bland publiken före och efter och snällt köa till den enda toaletten... Lokalen var kanske inte den bästa för livespelning rent ljudmässigt, men det var en mysig tillställning. Miss Mandy verkade trivas."
Väl mött!
Så mycket nyheter om Mandy Manson och så lite uppdateringar från Mandy Mansion. Men efter en vistelse i Stockholm för att tillsammans med ett gäng andra Morbusar närvara front row på Musikplats Stockholm-spelningen är vi tillbaka för att kommentera och analysera vad som försigår och har försigått i Amandosfären. Håll till godo!
Dagens bild
Sommarrock i Svedala, 12 juli 2008.
Dagens bild
Sommarrock i Svedala, 12 juli.
Dagens bild
Musikplats Stockholm, 16 oktober 2009.
